Ny bok – Vattenflickan

Min roman Vattenflickan finns som e-bok på Barnes & NobleiBookstoreSmashwords och Kobo.

Omslag Vattenflickan 2013

Emily Dickinson – en nyskapande poet

Idag anses Emily Dickinson vara en av de mest betydelsefulla amerikanska poeter. Och trots att hon skrev närmare 1800 dikter under sin livstid, publicerades endast ett fåtal. 

Jag kan inte låta bli att jämföra Emily Dickinson med Franz Kafka. Ingen av dem hade några litterära framgångar i sina liv, men var trots det otroligt produktiva. Dessutom ville både Dickinson och Kafka vid sin död att deras verk skulle brännas – en vilja som ingen av dem fick igenom. Istället kom Emily Dickinson och Franz Kafka, inom sina litterära genrer, att bli två av litteraturhistoriens mest inflytelserika författare.

Emily Dickinson föddes, 1830, i Amherst i Massachusetts, USA. Hon hade en syster, Lavinia, och en bror, Austin. Mamman hette också Emily, och pappan Edward; han var advokat och politiker, men också kassaförvaltare på Amherst College, som hans pappa, Samuel, hade varit med och grundat. Edward hade en konservativ syn på kvinnors roll i samhället, men trots det, lät han Emily utbilda sig på Amherst Academy. Dock ville Edward att Emily inte skulle framstå som alltför ”litterär”.

Familjen Dickinson var en bokintresserad familj, och i huset, The Homestead, fanns hyllor fyllda med böcker. Som barn läste Emily, förutom skolböcker, en hel del kristen litteratur, speciellt Bibeln, men efterhand som hon växte upp upptäckte hon samtida författare och poeter, som Alfred Lord Tennyson, John Ruskin, Thomas Carlyle och Elizabeth Barrett Browning. Under 1800-talet introducerades också en ny era av psykologisk fiktion bl.a. av Brontës-systrarna, Emily, Charlotte och Anne, vars verk var en stor inspiration för Emily. Och även om Emily föredrog modern litteratur, återkom hon ofta till Shakespeare och Dickens och sin favoritbok, King James Bible. Emily var också en flitig läsare av den litterära och politiska dagstidningen, The Springfield Daily Republican, samt The Atlantic Monthly.

Efter utbildningen på Amherst Academy, flyttade Emily tillbaka till The Homestead. Under ett antal år tillbringande hon mycket tid med vänner, och var en omtyckt och attraktiv kvinna. Dessutom fick hon, 1852, sin första dikt publicerad, Sic Transit Gloria Mundi, i den tidning hon varje dag brukade läsa – The Springfield Daily Republican. Dock publicerades dikten anonymt, och titeln ändrades till A Valentine. Redan tidigare hade en lokal kritiker avrått henne från publicering, då han ansåg hennes dikter ha ett omoraliskt innehåll, och att de var hackigt skrivna.

Trots kritiken gav Emily inte upp sitt skrivande, tvärtom, drog hon sig i trettioårsåldern undan all social aktivitet, för att leva ett tillbakadraget liv i sitt föräldrahem, där hon ostört, och på egna villkor, kunde skriva poesi. Sedan barnsben, hade Emily dessutom haft ett stort intresse för trädgårdsskötsel, och hade under åren skaffat sig stor kunskap kring växtodling. För att få rosorna, tusenskönorna, syrenerna, pionorna, fingerborgsblommorna att växa, var Emily tvungen att förstå, inte endast vädrets inverkan på växterna, utan även binas, flugornas, fjärilarnas och fåglarnas inverkan – något som kom att påverka hennes diktning. Ett av många exempel är slutraderna i dikten, Summer´s Obsequies, som är en av mina favoriter:

In the name of the bee

And of the butterfly

And of the breeze, amen!

Gud, naturen, döden och livet är återkommande teman i Emily Dickinsons poesi. Hon tycks gå emot sin tids starka, kristna moral, genom att ifrågasätta Gud, både utifrån sitt egna och andras perspektiv. Genom sitt skrivande söker hon en förståelse för Guds plan för människan; hon inser att det inte finns några självklara svar, och därför måste hon föra en dialog med Gud – hon måste förstå mer om den skapare hon läser om i King James Bible. Och kanske är detta en stor anledning till att hon ville att dikterna skulle brännas; hon vågade nämligen ifrågasätta Gud på ett sätt som skulle uppfattas som hädiskt och omoraliskt. Kanske skämdes hon över orden, tyckte dem vara pinsamma – men för att förstå sitt eget och andras liv var hon tvungen att skriva dem. I dikt nr. XXVI, får jag en känsla av att Emily ifrågasätter världens orättvisor, att Gud sitter likgiltig på sin tron utan att skänka människorna en hjälpande hand; istället är det människorna som måste sträcka sina händer upp till honom – dock utan resultat. Något humoristiskt blir det i sista raden.

Victory comes late,

And is held low to freezing lips

Too rapt with frost

To take it.

How sweet it would have tasted,

Just a drop!

Was God so economical?

His table´s spread too high for us

Unless we dine on tip-toe.

Även om Emily Dickinson tycktes leva helt i sin egen värld, med sina egna tankar, hade hon ändå människor omkring sig: Lavinia, Austin, Edward och Emily (mamman). Austin hade gift sig med en av Emilys bästa väninnor, Susan Gilbert, och dessa två hade flyttat in i grannhuset, The Evergreens. Tillsammans med Lavinia fick Emily ta hand om sin mamma som insjuknat i en odiagnostiserad sjukdom, vilket Emily inte var speciellt förtjust i, då hon inte stod sin mamma speciellt nära. 1875, drabbades mamma Emily av en stroke, och blev till stor del förlamad – hon dog 1882.

Emily buntade ihop sina dikter till en form av poesiböcker – ett arbete hon höll på med fram till 1864. Kanske fanns det i denna handling en stor längtan efter att se sina dikter i bokform, något som under hennes levnadstid aldrig blev verklighet. Däremot publicerades ytterligare några dikter i tidningarna, Drum Beat, The Brooklyn Daily Union och The Round Table.

Till och från, under åren 1864 och 1865, tillbringade Emily månader i sträck på Cambridge Hospital, eftersom hon drabbats av en ögonsjukdom. I dikten Sight tycks hon ge uttryck för sin rädsla kring ögonskadan:

Before I got my eye put out,

I liked as well to see

As other creatures that have

eyes,

And know no other way.

Efter ögonoperationerna började Emily Dickinson leva ett ännu mer avskilt liv än tidigare. Hon träffade endast sin familj, och när besökare kom till huset stod hon gömd bakom en dörr. Vid denna period började hon också att klä sig helt i vitt, något som dock inte var ovanligt bland kvinnor under 1800-talet; vita klänningar var ett vardagsplagg som var billiga att köpa. Ändå har det uppstått teorier rörande betydelsen av den vita färgen, som blivit symbolisk för Emilys senare del av livet. Kanske kan färgen varit ett uttryck för renhet, något som inte alltid fanns i hennes poesi. Färgen hade dock stor betydelse för Emily, som vid sin död, 1886, begravdes i vita kläder i en vit kista – Emily dog av en njursjukdom.

1890, gav bokförlaget, Roberts Brothers of Boston, ut den första diktsamlingen av Emily Dickinson – Poems. Tack vare Lavinia, som hittade och räddade Emilys dikter, kunde kommande poeter och författare låta sig inspireras av Emilys egensinniga och nyskapande stil; låta sig förundras över tankarna hos en isolerad och ouppmärksammad kvinna; en intelligent, djupsinnig och modig diktare, någon som vågade gå utanför ramarna vad gäller språk och struktur.

Husen, The Homestead och The Evergreens, har man nu gjort om till museum – Emily Dickinson Museum, där man har samlat mängder av föremål som tillhört familjen, bl.a. en av Emilys vita klänningar. Numera finns också Emilys alla dikter samlade både i bokform och i digital form. Med min iPhone och iPad laddar jag smidigt ner Emily Dickinsons samlade verk från App Store – helt gratis dessutom. Och jag kan inte sluta förundras över att jag med min iPhone sitter och bläddrar igenom Emily Dickinsons 150 år gamla dikter – dikter som var tänkta att förstöras för all framtid.

Text: Andreas Ericsson

%d bloggare gillar detta: